🎓 Två vinnande avhandlingar om Montessoripedagogik
American Montessori Society har nu utsett vinnarna av 2025 års forskningspris.
🥇 Förstapriset går till Heather Gerker, som har undersökt hur Montessorilärare upplever sitt inflytande på skolpolitik. Många känner sig dåligt förberedda för att påverka, men tror samtidigt starkt på kraften i att agera tillsammans. Hennes studie innehåller också konkreta förslag till beslutsfattare om hur lärarnas erfarenheter bättre kan tas tillvara.
🥈 Andrapriset går till Sharra Weasler, som har studerat hur barn lär sig läsa i Montessoriförskolan. Hon visar att Montessori har mycket att bidra med till den etablerade läsforskningen, bland annat att barn ofta börjar skriva innan de läser, och hur pedagogiken stödjer barnens motivation att lära sig.
📚 Två riktigt viktiga bidrag till både forskning och praktik.
Tips från flödet
Klicka på bilden för att få upp hela inlägget.
🦆 Kalle Anka om digital trygghet
Hur kan vi prata med barn om livet online på ett roligt och engagerande sätt? I det nya temanumret Online med Kalle lär sig barn i mellanstadiet om säkerhet på nätet.
Bakom satsningen står Mediemyndigheten, BRIS och ECPAT tillsammans med Egmont.
Tidningen kan beställas gratis i klassuppsättning, med lärarhandledning:
👉 https://gratisiskolan.se/kalle-anka-trygghet-pa-natet
För de yngre barnen finns sedan tidigare ett specialnummer av Bamse: Källkritik med Bamse.
🆕 Nytt nummer ute: Journal of Montessori Research, volym 11 nummer 1
Journal of Montessori Research är världens enda vetenskapliga tidskrift som helt ägnar sig åt Montessoripedagogik – och nu finns ett nytt nummer ute! Det nya numret innehåller:
📊 En studie av Fleming, Robertson och Rivadeneira Cevallos om sambandet mellan skolval, segregation och Montessorimodellen. Studien ger en viktig utgångspunkt för att förstå hur montessoriskolor i USA arbetar med tillgänglighet och inkludering.
📚 En artikel av Damore och Rieckhoff om fallstudier i ledarskapsutbildningar för montessoriledare. Reflektion framstår som en nyckel, och innehåll anpassat till montessorikontexten gör metoden ännu mer effektiv.
🎓 Parham, Wood och Campanelli har sammanställt den tredje årliga översikten av engelskspråkiga doktorsavhandlingar om Montessoripedagogik. I översikten presenteras tre av de 21 avhandlingar som färdigställdes under 2024. Vanliga teman i årets material är montessorilärares praktik, lärarutbildning, offentlig Montessori samt läsutveckling och språklig förmåga.
📖 Läs numret här: https://journals.ku.edu/jmr/issue/view/2960
🔎 Den här veckan i bokklubben: Tillsammans, misstag och viljans väg
Vi börjar närma oss slutet av Barnasinnet, och de tre kapitel vi läst den här veckan rör vid något djupt mänskligt. Vad är det som får barn att vilja samarbeta? Hur lär de sig av sina misstag? Vad innebär det egentligen att lyda?
Kapitel 23: Gruppsammanhålling
Vad barnen åstadkommer mellan och tre och sex år beror inte på undervisning, utan på deras ingre vägledning. Här läggs grunden till mänskligt beteende och det kan endast utvecklas i rätt miljö, det vill säga i frihet under ordnade former.
Montessori beskriver hur barnen, när de får arbeta fritt i en väl förberedd miljö, börjar bilda ett slags socialt liv tillsammans. Det handlar inte om att vara snäll för att någon sagt det, utan om att barnen faktiskt får en känsla för varandra och börjar samspela.
Det här sker inte direkt. Men när varje barn får arbeta med sitt och samtidigt vistas i samma rum, då uppstår en stillsam ordning där alla bidrar på sitt sätt. Det är något helt annat än ett system med belöningar, regler eller moralprat. Det är social utveckling som växer fram inifrån.
Kapitel 24: Misstag - och hur de rättas till.
Många fel rättas till av sig själva under livets gång. Små barn börjar tulta osäkert på sina fötter, vinglar och faller, men lär sig till sluta att gå stadigt. De korrigerar sina fel genom utveckling och erfarenhet.
Det här kapitlet kan kännas befriande. Montessori skriver om hur viktigt det är att barn får upptäcka sina egna misstag i lugn och ro. Istället för att vuxna rättar barnen hela tiden, bygger vi upp miljön så att det är barnet själv som märker när något inte stämmer.
Det betyder inte att vi ska lämna barnet vind för våg. Men det betyder att vi litar på barnets vilja att göra rätt – när hen får chans att förstå vad som faktiskt blev fel. Fel är inte ett nederlag, utan en möjlighet till fördjupning.
Kapitel 25: När lydnad blir något barnet väljer
Barnen känner själva skillnaden, och ett av dem har uttryckt det på ett sätt som alltid kommer att vara ett av mina bästa minnen. En högt uppsatt dam besökte en gång skolan och eftersom hon hade sammaldags åsikter sade hon till en liten pojke: “ Så detta är skolan där ni får göra som ni vill?”
“Nej” sade pojken. “Vi gör inte som vi vill, utan vi vill göra det vi gör.” Barnet hade förstått den subtila skillnaden mellan att göra nåogt bara för att det är roligt och att njuta av ett arbete man har bestämt sig för att göra.
I det sista kapitlet den här veckan skriver Montessori om tre steg i utvecklingen av lydnad. Först är det lite slumpmässigt, barnet lyder ibland och ibland inte. Sen växer förmågan att lyssna, samspela och göra som någon annan ber om. Och till sist kommer den inre viljan att hjälpa till och vara till nytta.
Det här sista steget kommer inte för att vi tränar barnet till lydnad. Det kommer för att barnet mognar och känner sig delaktig i något större. Lydnad blir då inte ett krav, utan ett frivilligt bidrag.
🔎 Tankar inför nästa läsning
📚 Nu är vi snart i mål. Till nästa träff läser vi de sista kapitlen och avslutar boken. Men vi tar uppehåll nästa vecka, eftersom det är heldag. Vi ses alltså igen om två veckor.
💬 Som alltid – jag är nyfiken på dina tankar. Hur märks det när barn känner samhörighet? Hur jobbar du med fel och självkorrigering? Och har du sett exempel på den där tredje typen av lydnad, där barnet själv vill bidra?
Svara gärna på mejlet, eller dela i chatten.