❤️🩹Montessori läker trauma
Fokus Montessori v12-2025
Idag fortsätter vi med bokklubben. Delta gärna i den, jag vill så gärna höra era reflektioner. Men det blir också också tips om en bok och en artikel som handlar om hur Montessoripedagogiken på olika sätt förebygger och läker trauma.
📚Boktips
Trauma-Informed Practice in Montessori Classrooms: An Essential Guide for Students and Teachers är en ny och intressant bok för er som arbetar med barn som varit med om trauma av olika slag. Visste du att Montessoriskolor en gång kallades hälsans hem? Den här boken visar hur Montessoripedagogiken – redan från början – byggde på idéer som idag kallas trauma-informed practice (TIP).
Med hjälp av både historiska exempel och ny forskning om trauma förklarar författarna hur Montessori kan vara en trygg och läkande miljö för barn och unga. Boken är tydlig, konkret och full av exempel, reflektionsfrågor och praktiska tips – perfekt för pedagoger, studenter, föräldrar och alla som är nyfikna på hur man kan möta barn med ännu större förståelse.
👉 En inspirerande och lättläst guide till hur Montessoripedagogiken kan göra ännu mer gott – just där du är.
Finns på adlibris, men också att låna som e-bok via tex Stockholms universitet. 🔐
När livet börjar i en cell: Montessori i mexikanska fängelser
Visste du att det finns montessoriverksamhet inne i mexikanska kvinnofängelser?
I Mexiko får barn bo med sina mammor i fängelset tills de fyller tre år – och nu får flera av dem börja sitt liv i en förberedd montessorimiljö.
Tack vare initiativet Horme har två fängelser fått montessoriklasser för de allra yngsta. Flera av kvinnorna har också utbildat sig genom AMI:s 0–3-kurs och driver nu verksamheten själva. Ett hoppfullt exempel på hur montessoripedagogik kan skapa förändring – även där man minst anar det. 💛
👉 Läs artikeln här
Tips om konferenser
Vårkonferens 29 mars i Stockholm
Det går fortfarande att anmäla sig till denna endagskonferens på temat “Handwriting in light of the latest research – Theory and practical examples of everyday life in the classroom” and ”Independence”. AMI Montessori Alumni Sweden står bakom denna, mer information här.
AMI Annual Global Meeting 2025 11-13 april i Delft, Nederländerna
AMIs årsmöte brukar vara fullt av spännande talare och ämnen, så även denna gång. Temat är "Vision, Values and Voices". Läs mer här.
Montessori Europe 2025 kongress 9-11 maj i Oslo, Norge
På det intressanta temat: Montessori - out of the box ses Montessori Europe för många intressanta workshops och keynots. Läs mer här.
Fokus Montessori Bokklubb – Veckans reflektioner 📖✨
Den här veckan har vi läst kapitel 4, 6 och 7 i Barnasinnet. Även om vi hoppade över kapitel 5 (efter rekommendation i den svenska översättningen), fick vi ändå en imponerande inblick i Montessoris syn på barns unika roll i mänsklighetens utveckling – både som individer och som bärare av framtiden.
📌 Ett nytt perspektiv på livet (Kapitel 4 – Den nya vägen)
Låt oss börja med en enkel reflektion: Till skillnad från den vuxne är barnet inte på väg mot döden. Det är på väg mot livet. Dess arbete är att forma en människa i hennes fulla styrka.
Montessori beskriver här hur vetenskapen i hennes tid börjat intressera sig för livets början snarare än dess slut – från att studera döden, moral och vuxenliv, till att fokusera på embryots utveckling och barnets första år.
💡 Reflektion: Det är slående hur Montessori lyfter fram barnet som ett levande centrum för meningsfullt arbete. Medan vuxenvärlden ofta förknippar arbete med plikt och trötthet, menar Montessori att barnet finner glädje i sitt skapande, i att bygga upp sig själv. Hon skriver att ingen annan än barnet själv kan göra detta arbete – ingen annan kan växa åt hen. Det är en påminnelse om den respekt vi behöver visa varje barns unika utvecklingsväg.
📌 Människans anpassningsförmåga (Kapitel 6 – Embryologi och beteende)
Ändå finns det i denna overksamma varelse en global kraft, en “människans skapande kärna!, som får barnet att bilda en människa av sin tid, en människa av sin civilisation. Och i sitt absorberande följer barnet de växandets lagar som är giltiga för hela männskligheten.
I detta kapitel skildrar Montessori människan som den enda varelse som inte är biologiskt bunden till en viss plats eller livsstil. Människan kan leva överallt – i is, öken, djungel – men det är inte den vuxne som bär denna anpassningskraft, utan barnet.
💡 Reflektion: Det är barnets psykiska förmåga att absorbera omgivningen som gör detta möjligt. Montessori kallar denna kraft för mneme – en undermedveten, livsformande minnesförmåga. Det är inte bara språket barnet suger åt sig, utan även vanor, tankesätt, rörelsemönster och känslor. Allt detta blir en del av hens personlighet. Här får vi en ny förståelse för varför den förberedda miljön är så central i montessoripedagogiken – eftersom barnet faktiskt blir sin miljö.
📌 Det psykiska embryot och minnet som formar oss (Kapitel 7 – Det själsliga embryot)
Barnet äger en speciell sorts känslighet som får det att absorbera allt i sin omgivning, och det är detta observerande och absorberande som gör det möjligt för barnet att anpassa sig till livet. Barnet kan anpassa sig tack vare en omedveten kraft som endast existerar i barndomen.
Montessori introducerar här en avgörande insikt: att barnet vid födseln fortfarande befinner sig i en embryonal fas, inte bara kroppsligt utan också psykiskt. Barnets intelligens, språk, rörelser och personlighet är inte färdiga – de ska skapas av barnet självt, i nära samspel med omgivningen.
Hon beskriver denna skapande process som en inre psykisk konstruktion, styrd av ett undermedvetet men kraftfullt minnessystem – det hon (och samtida psykologer) kallar för mneme. Det är inte ett viljestyrt minne, utan ett livsformande minne som gör att barnet inte bara minns – utan blir ett med det hen tar in. Språk, gester, värderingar, känslomässiga reaktioner – allt det barnet möter i sin miljö blir en del av barnets personlighet.
💡 Det är djupt tankeväckande att barnets första levnadsår inte bara handlar om inlärning, utan om inkarnation: barnet blir sin omvärld. Montessori menar att detta inte sker genom undervisning utan genom absorption. Och det vi vuxna ibland kämpar med att förändra i oss själva – våra känslomönster, vanor, till och med kroppsspråk – är ofta sådant som en gång formades i oss just genom denna mneme.
Montessori understryker att man länge inte trodde att barnet hade någon psykisk verklighet över huvud taget.
🗣️ Personlig reflektion: Det här blev extra påtagligt för mig efter ett samtal med mina morbröder förra veckan. Båda utbildade sig till läkare på 60–70-talet, och de berättade att det faktiskt sas till dem under utbildningen att nyfödda barn troligen inte kände särskilt mycket smärta – så det var inte så noga. Jösses! Det påminner direkt om det Montessori skriver – att man inte ansåg att barnet hade något själsliv. Att vi idag vet bättre känns både hoppfullt och upprörande.
Montessori skriver också om hur födelsen innebär en psykisk chock, och att det är vår uppgift att hjälpa barnet att landa i livet. Om den första anpassningen störs alltför mycket, menar hon, riskerar barnet att skapa ett liv präglat av tillbakadragenhet, oro och svårighet att möta världen – mönster som kan följa med hela livet.
🧠 Hon visar med tydlighet att barnets psykiska liv inte bara finns från födseln – det börjar redan före den, och det är vårt ansvar att skydda, stödja och närvara vid detta ömtåliga men livsavgörande arbete.
💬 Det här kapitlet stannar kvar. Det väcker både vördnad och ansvar. Om barnets psyke är ett embryo under konstruktion, då har vi också en skyldighet att erbjuda rätt näring – i form av respekt, struktur, ömhet, skönhet och frihet.
🔎 Tankar inför nästa läsning
Nästa vecka läser vi kapitel 8–10. Vi fortsätter att följa barnet i dess skapande av människan – och vi börjar närma oss mer konkreta exempel på barnets relation till sin omgivning.
📩 Vad väckte veckans läsning hos dig? Jag vill gärna höra dina tankar! Svara på detta mejl eller dela i chatten (tillgänglig för alla).
